Det var en mycket tidig morgon...

...i mitten av augusti. Fastän solen lyst så varmt bara någon dag tidigare var det som om fåglarna slutat sjunga och mörkret lagt sig som en tung filt över världen. Himlen grät tunga tårar, för alla visste det, att detta var en sorgens dag.

Det var med ett stort vemod Johanna Lifbom sakta tog sig ur sin varma säng den morgonen. Till en början kunde hon inte riktigt komma på vad det var som tyngde henne, kanske var det hennes lite för hårda ton mot pojkvännen i telefon kvällen innan, eller att hennes katt dött tre år tidigare. Men medan hon gnuggade sanden ur ögonen gick det sakta upp för henne. Skolan började idag.

Nä, alltså på riktigt, så farligt var det inte alls, fast regnade gjorde det. Vi bara for till skolan en sväng, lekte en lek, fick vårt schema och for hem. Så nu funderar jag mest på ifall jag ska äta kakor till lunch eller om jag faktiskt ska orka värma något i micron. 

Peace bröder.