Det var en mycket tidig morgon...

...i mitten av augusti. Fastän solen lyst så varmt bara någon dag tidigare var det som om fåglarna slutat sjunga och mörkret lagt sig som en tung filt över världen. Himlen grät tunga tårar, för alla visste det, att detta var en sorgens dag.

Det var med ett stort vemod Johanna Lifbom sakta tog sig ur sin varma säng den morgonen. Till en början kunde hon inte riktigt komma på vad det var som tyngde henne, kanske var det hennes lite för hårda ton mot pojkvännen i telefon kvällen innan, eller att hennes katt dött tre år tidigare. Men medan hon gnuggade sanden ur ögonen gick det sakta upp för henne. Skolan började idag.

Nä, alltså på riktigt, så farligt var det inte alls, fast regnade gjorde det. Vi bara for till skolan en sväng, lekte en lek, fick vårt schema och for hem. Så nu funderar jag mest på ifall jag ska äta kakor till lunch eller om jag faktiskt ska orka värma något i micron. 

Peace bröder.

"Ursäkta, men du är fett snygg, kan jag få ditt nummer?"

Lalalal... Vänta va? Pratar han med

mig? Ja, han kollar ju på mig...

- Öh, visst...

Börjar av någon anledning kolla telefonen, antagligen nån läskig invand reaktion vid konstiga pressade situationer, detta 2000-tal är ju helt galet. Jaja.

- Vänta, vad tänkte du? 

- Nä, jag vet inte, hänga nån gång ba.

- Eh, asså jag har ju pojkvän ifall det var det du tänkte...

- Jaha...

Jag skrattade lite och frågade ifall han var på uppdrag med sina kompisar eller nåt, men nej, sa han och kollade ner i marken. Hoppsan. 

Gick sedan runt och speglade mig i alla affärer jag var inne i och kom fram till att, ja, han skämtade. Men lite smickrad blev jag ändå, så om du ser detta, du blonda, kepsprydda yngling, tack för att du gjorde min dag lite bättre!

Dagen då min hund försvann

Var egentligen ingen hel dag alls, det var snarare 10 minuter av oro för min skällande, dreglande, sniffande, tiggande, tuggande, men likafullt bästa fyrbenta vän. Jag var ute och sprang (eller, ja, kalla det vad du vill, på nåt sätt tog jag mig runt elljusspåret i alla fall) och kom tillbaka utan att Ronja stod där och viftade på svansen. Jaha, hon är väl trött då, tänkte jag och spelade lite piano. Men inte ett ljud av hunden. Inte så konstigt kanske, med tanke på ljudnivån av mitt bankande på de stackars tangenterna, men något tecken på liv borde väl ändå finnas..? Så jag gick runt i huset och frågade ifall hon var där (inte för att hon brukar svara, men det brukar visa sig var hon är, när svansen börjar dunka mot väggen på hennes nuvarande gömställe), men jag fick ingen reaktion. Inte ens när jag högljutt började prata om vilken "Fiiiin kisse" som låg i min säng hörde jag klickandet av lite för långa klor mot köksgolvet. Jag tittade ut en andra gång (orkade inte skriva den första, för så dum är inte ens jag att jag inte kollar hundkojan), framsidan, baksidan och den ena sidan (alla ställen där vi har dörrar), men INGEN HUND. Sprang in till Matilda som inte hade sett nån Ronja, så hon följde med tillbaka, och SJÄLVKLART står den lilla grisen bakom dörren, och ser överlycklig ut när vi kommer in. 

Det här var antagligen det mest innehållslösa inlägg du nånsin läst, men om du ska klaga, SLUTA LÄS MIN BLOGG, för detta är vad du får.

Puss.

En riktigt bra första sommarlovsdag

Sov hos Matilda, chillade tills jag och Maria for till Kängsön för att ha lite sommaravslutning med några kompisar. Vi fikade och sprang runt lite grann. Sen åkte jag till Lule för att provbada Emmys pool. Helt ok måst jag säga. Nu sitter jag på bussen, lyssnar på musik och summerar detta som en riktigt bra första sommarlovsdag.

Svettig fredag

Är vi ens i Sverige, får man ju fråga sig själv. Den här värmen är helt overklig. Och underbar såklart. Jag älskar värmen.
Nu sitter jag på bussen och lyssnar på Moas Maggan-playlist som är rätt med fett ägig. Nu har jag typ inte skrivit på en vecka igen. Men det har inte hänt så mycket. När jag sprang milen fick jag två feta, asäckliga blåsor på fötterna. Det har varit varmt hela veckan och jag är ganska taggad på sommarlov. Idag har jag köpt kläder. Ska nog göra standardinlägget sen - det här har jag köpt idag.
Det är så fett irriterande för jag har tappat bort mina andra hörlurar, så har Samsung-lurar till iPhonen och det blir något litet glapp så i varje gupp antingen försvinner musiken, eller får den nåt anfall och musiken blir på ca 137 pluppar och jag blir döv och irriterad.
Jag känner för att bada. Hejhej.

Blä

Vaken.
Ont i halsen.
Milen om fem och en halv timme.
Mitt liv är ironiskt.
Jaja, det är ju fint ute i alla fall.
Igår övningskörde jag. Fett najs liksom ba. Fast mest satt jag och skrek, men då är ju allt i sin vanliga ordning. Det var kul att träffa högstadie-crewet också. Dom är rätt bra, om jag får säga det själv. Idag tar min bror sjuksköterskeexamen och bönderna ska på nån fancy restaurang. CG:s hade vart coolt, jag vill veta vad deras plastskärmar vid uteserveringen har för funktion - blir det väldigt varmt där inne (ute) eller tystar det bara ned bullret? Det finns mycket att fundera på.
Ska jag äta nutella till frukost eller är det bara dumt..?

Heeeelg

Gör precis det jag bestämde mig för att inte göra, nämligen ingenting. Svenskan ska in, NK:n ska in, men just tänker jag banne mig inte gå in. Det är så galet underbart fint och härligt ute och jag tänker sitta precis här i minst en timme till. Sen ska jag sälja alla mina saker, köpa mig en kåta och flytta ut i skogen, leva på vad naturen har att erbjuda, lyssna på fågelsång och plocka blåbär. Fast nej.
Men det är som sagt väldigt fint ute.
Ikväll ska vi se film och äta pizza i Ängesbyn. Det blir nog trevligt. Imorrn ska jag springa Stadsmaran. Det blir nog inte så trevligt.
Peace mannar.

Mitt andra hem

Är påväg mot Jönköping, lyssnar på Lars Winnerbäck (ja, du läste rätt), och livet är riktigt fint. Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, men jag ville göra ett inlägg om att jag faktiskt gör något nån gång.

Ms Aktiv Bloggare 2013

Min kära vän (och förmodligen enda läsare) imponerar faktiskt en smula denna grå måndagsmorgon. Känner dock att oddsen för att hon kopierat detta är ganska överhängande.
Mitt liv alltså... Det händer inte mycket. Eller... Jag har skrivit färdigt en låt som vi håller på att spela in. Skolan börjar dra ihop sig för sommarlov, så det händer ganska mycket just nu. Jag har fått sommarjobb på världens bästa ställe. Till helgen ska vi ner till mormor och morfar. Vi bokade hyrbil igår. Hur är det möjligt att inte hyra ut bubblor? Jag hade taggat asmycket och så fanns det inga. Prutt.
I helgen har jag varit på en massa kalas och haft det mys. Nu har jag svenskalektion men inga böcker så jag sitter och lyssnar på SHM och något bullrigt i bakgrunden. Jag tror det är Avengers-skeppet. Eller ventilationen.

Sjuk och understimulerad

Jag kanske får det att se lätt ut, men det är inte alla som klarar av att va sjuka med this amount of swag, just sayin'.

Bästis, no?

Jag tror min hund börjar vilja att jag ska bli frisk snart. Just look at this grumpy face, DÖDA MIG SÅ JAG SLIPPER SE HENNE. Puss, hunden, jag tycker i alla fall om dig, hej.

Eftersom jag har så mycket för mig

Halsen tänkte visst va sjuk idag så då kan jag ju alltid ladda upp en massa bilder från lovet!

Brb är ba mitt ute i skogen

Har spenderat senaste dygnet i Pettersons kråkslott i skogen. Nä, alltså Harads ska visst vara nån form av samhälle, men jag vet inte. Vi har sett en älg. Och en stängd pizzeria. Och en tillträde-förbjudet-skylt utanför hotellet. Trevligt ställe, Harads.

Vad är det där gröna?

Vaknade igår morse. Första april, undrar om man skulle lura någon idag. Kommer på att nej, det är jag för dålig på.
Ser Harry P, Tina ropar nerifrån att det finns frukost, trevligt trevligt.
I köket är det dukat, det står te och juice och mackor framme, gud va snällt.
Vi äter sånt här mjukt tunnbröd som man rullar ihop som Tina har fixat, tack så mycket.
Den smakar lite roligt, men jag tänker inte så mycket på det.
Andreas kollar på min macka och frågar: "Vad är det där gröna?"
"Euhm, koriander." säger Tina.
Mhm, intressant.
Jag hinner äta halva mackan innan Andreas börjar på sin andra och efter att ha tuggat ett tag blir han tyst och Jan börjar flina.
"Saltgurka..?"
Andreas springer till komposten och spottar, Tina och Jan asgarvar.
"Bostongurka, chili, peppar, kaviar blablabla"
Mm, tack så mycket för frukosten.
"Hahaha, vi fixade bara ena mackan men vi gjorde faktiskt inget mer."
Andreas dricker några klunkar te och jag märker såklart inte att han blir tyst igen så jag börjar dricka teet jag också.
Mmh, som en kallsup i Medelhavet. Jan och Tina garvar igen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna hämta mig från detta ondskefulla svek. Jag har men för livet och kommer antagligen aldrig kunna lita på någon igen. Men en sak är säker.
Från och med igår är det krig.

Hur ska jag klara ett helt lov?

Orkar inte ens skriva nåt.

En bra dag

Påsklov. 

Påsklov.

Påsklov.

asdfgjhkl
Planer: äta, sova.
Dagen har bestått av fula snapchats, Big Bang Theory, basket på idrotten, fika, promenad och häng med kusinerna. Jag har hälsat mina Mohanja's glad påsk och pussat på min gris. Jag önskar att alla dagar kunde vara dagen innan påsklovet. Det är en bra dag.
About basketen; this is the bäst sport äver invented in world history äver, yäs.
Jag saknar det. Intensiteten och fokuset i spelet, alla kompisar i laget, peppmusiken till uppvärmningen innan match. Jag saknar till och med dåliga domare och fotsvettslukten i omklädningsrummet. För allt det bidrar till vad som varit en stor del av mitt liv de senaste nio åren. Och det är ganska konstigt att bara sluta med det. Det är som om man tappar bort sig själv lite, för det har varit ens identitet, att vara basketspelare. Men jag har ju valt. Jag valde musiken framför basketen och det ångrar jag inte en sekund. Det är bara att man önskar att man kunde dela på sig ibland, för det finns så mycket man skulle kunna göra.
Jag känner att jag borde ladda upp någon bild nån gång. Men jag vet inte på vad. Är det inte det man har instagram till? Jag vet inte.

Krunis, jag ska kyssa dina fötter

Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Jag ser ju det nu. Förbannat vad arg man kan bli.
Jag vet inte varför jag skriver detta, för jag tänker ju ändå inte berätta vad det handlar om. Men världen är så fruktansvärt orättvis och ytlig. Jag är mitt i det och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är en så konstig känsla att inse att människor man har varit bland hela sitt liv, och saker man trott har varit rätt, visar sig vara helt absurda. Det kan vara det värsta med att bli äldre. Att man ser saker. Och ifrågasätter saker.
Jag är så trött på att smyga omkring. Att sopa det under mattan, det är enklare så. Att ingen tar tag i det. Och att få höra att "nämen det fixar jag, det löser sig" och så gör det inte alls det. Och jag skäms över mig själv, att jag inte har kommit till insikt tidigare. Jag har bara svalt det.

Svammel

Jag måste vara någon av de enda i världen som blir fulare med smink.
Och nu snackar vi inte finare utan, nej, jag blir bara fulare med. Tyvärr. Dessutom tror jag att jag får nån form av allergisk reaktion av sminkborttagningen. Så inte nog med vetskapen om att nervgift och skalpeller verkar vara min enda utväg, mina ögon är svullna och röda i en vecka efteråt. Värt. Usch vad bitter jag låter, jag är superhärlig irl, promise.
Snart är det påsklov. Känner att estet är så förskräckligt betungande och att jag verkligen förtjänar lite ledigt såhär tre veckor efter sportlovet. Nu ska jag sluta skriva och göra nåt vettigt. Kanske typ min enda läxa. Eller sova, har hört att det är bra.

Jaha, hejhej

En blogg alltså. 140 tecken räcker uppenbarligen inte för att beskriva mitt oerhört händelserika och fabulösa liv.
Nä, men ibland har jag tänkt att jag verkligen skulle vilja ha en blogg, så nu fick det bli. Det var väl lite också för att Sandra hade fetaste rymdwallpaperet ever på sin dator och eftersom jag inte kunde tapetsera hela mitt rum i det på en gång så gick vi lös här istället. (Om jag hade vetat hur man länkar till din blogg hade jag gjort det här, Sandra.)
Imorrn har jag två uppträdanden som jag inte har förberett så jag tror jag ska sätta igång med det nu.
Ciao.