Hur ska jag klara ett helt lov?

Orkar inte ens skriva nåt.

En bra dag

Påsklov. 

Påsklov.

Påsklov.

asdfgjhkl
Planer: äta, sova.
Dagen har bestått av fula snapchats, Big Bang Theory, basket på idrotten, fika, promenad och häng med kusinerna. Jag har hälsat mina Mohanja's glad påsk och pussat på min gris. Jag önskar att alla dagar kunde vara dagen innan påsklovet. Det är en bra dag.
About basketen; this is the bäst sport äver invented in world history äver, yäs.
Jag saknar det. Intensiteten och fokuset i spelet, alla kompisar i laget, peppmusiken till uppvärmningen innan match. Jag saknar till och med dåliga domare och fotsvettslukten i omklädningsrummet. För allt det bidrar till vad som varit en stor del av mitt liv de senaste nio åren. Och det är ganska konstigt att bara sluta med det. Det är som om man tappar bort sig själv lite, för det har varit ens identitet, att vara basketspelare. Men jag har ju valt. Jag valde musiken framför basketen och det ångrar jag inte en sekund. Det är bara att man önskar att man kunde dela på sig ibland, för det finns så mycket man skulle kunna göra.
Jag känner att jag borde ladda upp någon bild nån gång. Men jag vet inte på vad. Är det inte det man har instagram till? Jag vet inte.

Krunis, jag ska kyssa dina fötter

Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Jag ser ju det nu. Förbannat vad arg man kan bli.
Jag vet inte varför jag skriver detta, för jag tänker ju ändå inte berätta vad det handlar om. Men världen är så fruktansvärt orättvis och ytlig. Jag är mitt i det och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är en så konstig känsla att inse att människor man har varit bland hela sitt liv, och saker man trott har varit rätt, visar sig vara helt absurda. Det kan vara det värsta med att bli äldre. Att man ser saker. Och ifrågasätter saker.
Jag är så trött på att smyga omkring. Att sopa det under mattan, det är enklare så. Att ingen tar tag i det. Och att få höra att "nämen det fixar jag, det löser sig" och så gör det inte alls det. Och jag skäms över mig själv, att jag inte har kommit till insikt tidigare. Jag har bara svalt det.

Svammel

Jag måste vara någon av de enda i världen som blir fulare med smink.
Och nu snackar vi inte finare utan, nej, jag blir bara fulare med. Tyvärr. Dessutom tror jag att jag får nån form av allergisk reaktion av sminkborttagningen. Så inte nog med vetskapen om att nervgift och skalpeller verkar vara min enda utväg, mina ögon är svullna och röda i en vecka efteråt. Värt. Usch vad bitter jag låter, jag är superhärlig irl, promise.
Snart är det påsklov. Känner att estet är så förskräckligt betungande och att jag verkligen förtjänar lite ledigt såhär tre veckor efter sportlovet. Nu ska jag sluta skriva och göra nåt vettigt. Kanske typ min enda läxa. Eller sova, har hört att det är bra.

Jaha, hejhej

En blogg alltså. 140 tecken räcker uppenbarligen inte för att beskriva mitt oerhört händelserika och fabulösa liv.
Nä, men ibland har jag tänkt att jag verkligen skulle vilja ha en blogg, så nu fick det bli. Det var väl lite också för att Sandra hade fetaste rymdwallpaperet ever på sin dator och eftersom jag inte kunde tapetsera hela mitt rum i det på en gång så gick vi lös här istället. (Om jag hade vetat hur man länkar till din blogg hade jag gjort det här, Sandra.)
Imorrn har jag två uppträdanden som jag inte har förberett så jag tror jag ska sätta igång med det nu.
Ciao.